Filmen i repris...

I går kväll och under natten (jobbade) kom hela Italien filmen i repris. Kanske inte så mycket just barnen men hur jag låg där på hotelrummet, alla vändor in i förlossningsrummet, alla olika intryck, när en medpatient skulle komma och tolka för hon pratade tyska... det gör ju inte jag men det lät tydligen så. I morse innan jag somnade mindes jag när det kom in en kvinna sista dagen. Jag hade inte träffat henne innan och det enda jag ville var att åka hem så vi hade packat och plockat ut allt ur skåpet. Hon kom och påpekade att allt skulle vara i skåpet. Självklart kunde inte jag förmedla att vi var på väg hem. Ju mindre Italienska hon förstod att jag kunde desto högre skrek hon och kasta med grejerna och desto mer grät jag. Det sluta med att jag stortjutande tog en ryggsäck och gick, men en läkare hittade mig i trappen och ledde mig tillbaka till rummet. Sen hörde jag att hon som varit hos mig fick en rejäl utskällning i korridoren och hon såg ganska skamsen ut under morgon ronden. Det tar alltid så där ett dygn att gå igenom den där filmen, det blir ju mer sällan numer men fan så jobbigt varje gång. Känner mig riktigt hängig nu. Ska jobba en natt till sen en ledig. Mannen ska också vara hemma i morgon kväll, vi ses ju inte så ofta nu och vi ska ha pizza och film söndag. Det är min favorit på hela veckan.

Ungefär nu

skulle vi fått våra tvillingar. Var ju beräknad 4 Oktober men tvillingar brukar komma i vecka 37. tycker det är ganska skönt att inte ha något precist datum samtidigt som det drar ut och blir tre veckor man går och tänker på att vi egentligen skulle fått. Vi är just nu inne i en period som gör att vi tänker mindre och mindre på tvillingarna vilket är ganska skönt men samtidigt känns det hemskt! Jag vill ju inte glömma dem de är ju en del av oss. Fast glömma skulle vi aldrig göra även om vi ville. Kände att det här inlägget blev lite sluddrigt, har fruktansvärd huvudvärk, skyller på det.

Jobb, jobb, jobb...

Får man tycka illa om sitt jobb, eller trivas mindre bra? Jag tror till och med att jag vantrivdes förra graviditeten... Men sen jag kom tillbaka har det varit bra. Men nu! Åh... Massor med jobb, lite folk... och en kollega som jag igår trodde att jag skulle strypa! Man kan säga att jag var centimeter ifrån men tack och lov sansade jag mig! Kanske inte så poppis att gå till atack som ett monster på en kollega! Nu har jag två kvällar kvar sen går jag tillbaka till min ordinarie nattjänst, tror det ska bli ganska skönt men jag dansar inte runt och hurrar. Kanske dags att byta jobb?

Bättre

Idag känns det lite bättre än det gjort i helgen. Skulle velat gå ut på en prommis för att gå av mig ett par graviditetskilon som vägrar ge med sig men det är ju inte så kul i regn och höst rusk. Får väl helt enkelt ta en kaka mindre på jobbet...
Ikväll efter jobbet tänkte jag vara en god hustru och hämta mannen vid flyget.Tror han skulle uppskatta det. Problemet är bara att jag slutar bara en halvtimme innan hans plan landar på Arlanda och jag jobbar söder om stan. Dom som känner Stockholm fattar ju att det kan bli lite taijt! Speciellt som dom tjatat en vecka om att polisen har extra hastighetskontroller i hela landet den här veckan. Får nog sätta en postit på ratten och använda farthållaren för det där med hastighetsbegränsningar är tyvär!! inte min starka sida.

Trött och ensam!

Hade en tung dag på jobbet idag. Dels är jag inte van att stiga upp så tidigt som ett morgonpass innebär eftersom jag egentligen jobbar natt, sen var det en hel del att göra. Började sakna min lilla hund redan i bilen på väg hem. Hade gärna tagit en kram av mannen också. Känner mig lite less idag. Kan bero på att det börjar dra ihop sig för när jag skulle få. Ganska så exakt denna veckan om dom hade kommit när tvilligar brukar komma. Tänker inte så direkt på det men det känns i alla fall. Tungt är det just nu. Och just då blir man lämnad ensam...

Väskan är packad...

Hundens väska... Mannen åker till London i morgon och hunden åker till Kenneln till sina släktingar. Själv ska jag vara hemma och jobba...
Har inte riktigt bestämt mig om jag tycker det är jobbigt eller skönt. Känner mig inte superstabil just nu. Det kommer ju och går. Ganska skönt är det att kunna sträcka ut sig i sängen (hunden har som för vana att ligga mitt i sängen, under mitt täcke...), slippa släpa sig ut på promenad med sömngrus i ögonen och ösregn, kunna äta joggi till middag om man inte orkar fixa något annat, slippa bli väckt av mannen när han kommer hem sent, att inte behöva tänka på någon annan... Ingen som tömmer ens godispåse!
Det tråkiga är så klart att det blir kallt i sängen utan mitt lilla element, ingen som kan krama en när man är lite nere, ingen som gör roliga saker att skratta åt (hunden), ingen som kommer och pussar en helt apropå (mannen, hunden och ibland båda samtidigt), man kommer inte ut i friska luften om man inte har något ärende, sen är det ju så klart tråkigt att inte ha någon att prata med om hur dagen har varit.
Men jag ska försöka njuta så mycket jag kan, ta det lugnt mellan arbetspassen och verkligen ta vara på lugnet!

Gapis?

När vi låg på sjukhus i Italien (tack och lov lät dom mannen bo med mig hela tiden trots att det inte är rutin i södra Italien) var det på en avdelning för missfall, BB, förlossning och säkert mer som jag inte uppfattade. Mellan förlossningaran föddes ett barn som fick bo i rummet bredvid mitt. Han kom en natt och jag vaknade av hans skrikande. Eftersom han gapade och skrek hela tiden tog det inte lång tid innan vi gav honom namnet Gapis. Först var jag ledsen men efter en dag hade jag vant mig och tyckte det var ganska rogivande att ha honom som granne.
En eftermiddag slutade han och jag började så klart sakna honom (tror det var en han, namnen stod utanför dörrarna). Efter ett par timmar kommer en liten korg rullande med en skrikande baby. Det visade sig att Gapis hade varit på utflykt!! Han gapade vidare och en dag gick föräldrarna iväg med en ligginsats till en barnvagn, han gapade på. Sen kom mannen tillbaka från sin shoppingtur. Då berättade han att gapis minsann väntade på en taxi i huvudentrén, vrålandes som vanligt, det var så han kände igen honom.
Ibland undrar jag här hemma hur det egentligen är med min lilla granne, om han fortfarande gapar lika mycket. Hoppas det har ordnat till sig annars måste ju föräldrarna vara helt förstörda!

Lite ledsen...

På våningen ovanför min avdelning ligger BB. Ibland händer det att vi har ärenden till den våningen och tar hissen upp. Vid hisshallen utanför BB sitter det ofta nyblivna föräldrar med sina besökare. Vanligtvis går det bra, jag brukar till och med snegla ner i korgarna lite försiktigt för att se de små söta. Men idag blev jag bara ledsen. Kändes supertungt! Hade en patient med mig så jag fick ju låtsas som ingenting men helst hade jag nog satt mig i en hörna och gråtit en skvätt. Jag vill ju sitta där med mina bebisar och mina besökare!! Just nu tycker jag bara att livet är så jävla orättvist! FAN! Nu ska jag sätta mig i soffan med ett glas vin för att dränka mina sorger och tycka synd om mig själv. Det är jag värd! Tur att jag är ledig i morgon.

Spänningen är olidlig!!

Jag har följt singelmingeltjejen som sedan blev superquinnan sedan hennes 7e vecka tror jag... någon veckan innan jag blev gravid. Tror jag låg tre veckor efter henne men vi skulle ha samtidigt eftersom tvillingar oftast blir tidiga. Hon ska ha med planerat snitt vilken dag som helst. Eftersom hon inte säger vilken dag snittet är blir varje dag mer spännande för mig som läser! Men idag tror jag att det är på gång! Känner det på mig, och att hon inte skrivit idag tyder på det... Hoppas allt gick bra i så fall och att Isak äntligen är ute efter det hon varit med om. Har förstått att det varit en graviditet som nog kan kallas bland så illa det kan bli!

Jag tror och hoppas inte jag blir ledsen och tar det så hårt när hon får, bara för att jag inte fick mina. Lite ledsen blir jag nog men jag har ju redan varit med om det en gång. Så lite lugnare blir jag nog.

Nu ska jag rusa till jobbet. Inte helt på topp men det ska nog ordna sig i alla fall. Det brukar bli bra när man väl är där fast det är lite motigt att komma iväg.

Orkar inte

Nej, det blir/blev ingen bok idag. Orkar helt enkelt inte, får nog samla styrka för att ge mig på det projektet. Kanske nästa helg när jag är ledig ett par dar.

Klister...

Enda sedan vi var i Italien har jag bestämt mig för att göra ett minne av våra tvillingar. En liten bok med ultraljudsbilder, foton på barnen och lite sånt. Bara ett par veckor efter vi kom hem köpte jag en svart bok på granit och haft allt hur jag ska göra i huvudet. Men jag har haft lite svårt att komma igång... gömt mig bakom att jag inte har klister. Är rädd att jag ska bli så där tröstlöst ledsen igen. Fast ibland är det ganska skönt att få gråta ut så det är väl bara att sätta igång. Kände mig stark när jag hade klistret i min hand på affären, nu känner jag mig mest trött igen!

Vägen tillbaka...

Vägen tillbaka till vad då!? Till en graviditet och förhoppningsvis ett lyckligt slut? Ett liv som det var förut innan vi blev med barn? Kanske har jag kommit tillbaka. Inte till det som var innan, kommer aldrig att bli samma människa igen andra värderingar och saker som gör mig lycklig och harmonisk har smugit sig in. Men nu känns det som att det har gått åt att mycket tid och tankar går mot en ny graviditet. Kanske ska man bara försöka vara...

Igår vann min hund en utställning... Snyggaste hanen i sin ras!!! En väldigt liten och väldigt inoficiell utställning men lycklig blev jag . Och stolt när jag ser mannen och hunden vinna!! (Hur jag nu fick mannen att ställa upp på det där HA HA). Så nu har han två rosetter på sin bilbur! Tänk att så lite och så ytligt kan göra så mycket.

Bebis?

Vi har slutat använda preventivmedel... och skulle kunna vara gravida igen. Har sjuk huvudvärk idag... migrän... hade det hela förra graviditeten... igår mådde jag illa... Tänk om!? Lite nervöst är det, letar efter tecken hela tiden. Provade BH igår, ingen i min vanliga storlek passade. Undrar om det är för att jag kanske är gravid eller om det är för att jag allmänt gått upp i vikt. Så mycket som jag tänker på det blir jag väl skengravid som grädde på moset av allt skit! Ska försöka slappna av, vänta och se helt enkelt. HOPPAS HOPPAS!!!!!