annorlunda...

Använder inte den här bloggen så mycket längre. Den var ju tänkt som ett sätt att skriva av sig på väg tillbaka till från förlusten/förlusterna som det senare blev. Antar att jag kommer igen om det blir en ny graviditet...
Nu är det snart födelsedag nummer två för Maria och pojken. Födelsedagarna blir alltid jobbigare och trots att det går längre tid är det fortfarande lika tungt och jag kan fortfarande gråta hejdlöst av och till och det känns som det var igår. Men det blir betydligt längre mellan gångerna. Nu känns det mest konstigt när folk frågar när det hände och jag får klart för mig att det börjar bli ganska länge sedan... Men det känns inte så längesedan för mig.

Har fått reda på att om jag fött de första barnen i Sverige hade åtminstone Maria blivit registrerad som barn. Pojken vet jag inte eftersom han lämnades i ett rum själv för att jag skulle tas omhand. Men Maria hon skrek, är man inte levande gapar och skriker man inte... Det hade gjort en skillnad att jag hade fått mammapenning och inte sjukskrivning men summan antar jag hade blivit den samma eller snarlik. Jag vet inte om sorgen hade blivit annorluna om hon hade blivit registrerad eller om vi hade sett det annorlunda. Kanske hade det bara blivit mer pappersarbete och det tycker jag är ganska jobbigt. Vi har fortfarande inte skickat in papperna till försäkringsbolaget. Vi fick ut en del på plats men fortfarande är det telefonräkningar och annat vi har rätt till. Jag har inte sett att det har varit så viktigt, vi kom ju hem åtminstone fysiskt hela... Men vi har ju samtidigt betalat försäkringarna och borde verkligen ta ut det vi har rätt till. Annars är det ju onödigt att ha försäkringar... Känns lättare med hundens, det direktregleras hos veterinären och vi behöver inte tänka. Får vi något tillbaka kommer det direkt in på kontot.

Det händer en del just nu. Reumatologen nästa vecka och sen gynekologen i början av Maj. Sen får vi se. Sen har vi en flytt att se framemot i Juni. Själv jobbar jag och håller mig undan och låter maken sköta den biten. Det brukar gå smidigast så så slipper han ha mig gapandes med fötterna under sängar och soffor. Eller liggandes på soffan ältandes om att jag har ont än på det ena stället än på det andra. Tänkte börja packa ner åtminstone vinterkläderna om bara kartongerna kan behaga att komma upp i lägenheten... Nu åker de runt i makens firmabil... Då slapp man packa idag också ;0)