Usch och fy...

Nu är det snart dags... det är i morgon jag ska få som det så fint heter ett cerklage... Eller som jag säger... "dom ska knyta ihop mig" Får jag säga det själv tycker jag att jag brukar va en ganska cool person som inte stressar upp mig. Får min man bestämma kan jag hetsa upp mig för vad som helst ju mindre desto bättre. Nu är jag i alla fall superstressad!
Egentligen finns det väl ingen anledning, mer än att allt sätter igång och graviditeten går... kan inte hitta bättre ord... åt helvete. Men samtidigt vet de ju vad de håller på med, det är större chans att det går åt skogen utan den här operationen.
Fick i alla fall igenom en sövning trots att de ryggbedövning som standard. Men att hålla mig lugn och nedsövd är nog det bästa, i det fallet har mannen rätt att jag annars skulle vara ganska så/ordentligt stirrig!
Håller på att packa en liten väska att ha med mig... Nintendo, två nummer av Kalle Anka, Elvis-ingen dag utan ångest (serien Elvis i Metro...), pyjamas... Med det värskinnehållet kan man tro att jag ska läggas in på barnavdelningen inte som Lisen 28 och ett halvt blivande tvillingmamma! Säker någon på avdelningen som kommer att tycka det är speciellt... men det bjuder jag på. Jag kommer i allafall att vara underhållen.

Så fint!!

Igår julpyntade vi här hemma. Egentligen är jag ju emot att göra det innan första advent men i år måste vi. Vet ju inte vilket skick jag är när jag kommer hem på lördag eller ens vilken dag jag kommer hem på. Det gäller att vara förberedd. Jag låg inte bara i soffan och pekade med hela handen som jag hade planerat utan hjälpte till en hel del. Plockade undan, satt i soffan och knöt minstjärnor, gapade på mannen i vilken ordning han skulle göra allt... Samtidigt som jag hade ångest att jag inte kunde hjälpa till. Känns ganska ruttet att stå utanför förådet och inte kunna ens ta emot en låda!! Egentligen kan jag ju men får och ska inte så det kanske är det som får det att bli extra svårt.

Får ångest också mot den stackars mannen, han får gå och serva hela tiden, fixa och dona. Vi går hos en kurator efter det som hände sist, hon sa att min uppgift är att bära barnen och ta det lugnt, mannens uppgift är att göra det runt omkring så att jag kan ta det lugnt så inget händer barnen. Ganska skönt att höra men det känns i alla fall som att jag är en latmask som bara utnyttjar honom!

Äckelvarning!

Detta inlägget är nog egentligen för ingående och aldeles för personligt... men de som är äckelmagade kan välja att sluta läsa nu. Och dom som inte vill veta för mycket om mig kan också sluta läsa nu.

När jag skulle föda pojken förstod jag aldrig att det var krystvärkar som hade satt igång. Ingen annan heller eftersom jag inte kunde förmedla mig. Det enda jag kände var att det tryckte på därbak och trodde på allvar att jag skulle göra ner mig i sängen. Inte visste jag då hur det kändes att föda barn! Så där låg jag och knep igen... hade det ganska jobbigt faktiskt men jag fick ju inte gå ur sängen för läkarna. Till slut blev jag förbannad och gick upp till toaletten för att göra nr 2... Då kom pojken. En snabb krystning så var han där.
Sen har det inte varit något problem, inte med det i alla fall. Förrän ett par veckor sedan. Då fick jag samma känsla igen. Att det trycker på och jag tror jag är öppen och barnen är på väg ut. Det går bra att ligga ner men så fort jag reser mig kommer den där obehagliga känslan igen att det är "någon" på väg ut. Så jag ligger mest och har ont i magen, tror jag har sammandragningar och att allt är kört när jag egentligen bara ska gå på dass!
Nu vet jag ju om det, i stället för att lägga mig så är det bara att sätta sig på toaletten. Men jag blir ju så rädd varje gång!

Nintendo...

Hemma igen. Med mitt nya Nintendo Ds Lite!!! Känner mig som ett barn på julafton!!! Men det är ju så tråkigt att vänta tills det har laddat färdigt. Det kryper i hela mig!!!

Shoppa!!

Nu ska jag åka och handla... en grej som jag egentligen har velat ha jättelänge men som jag har varit för snål för och som mannen har tyckt är en sån otroligt onödig fjantig sak. Men nu! Jag har lyckats tigga mig till en 1000-lapp av min älskade make, eftersom jag själv fortfarande är för snål. Men tydligen kunde inte mannen motstå en tiggande stackars sjukskriven gravid kvinna. Borde egentligen plocka undan lite innan jag åker... för när jag kommer hem kommer det nog inte bli så mycket tid över för det.

Lite stressad...

Var ju så glad och tyckte att allt skulle bli så bra när jag fick veta att de skulle sy ihop livmodertappen... Men nu känner jag mig mest nervös och stressad. Tänk om det inte funkar i alla fall. Och hur ska det gå efter operationen...

Världens snyggaste doktor 2

Han var inte bara den snyggaste doktorn i stan han var den trevligaste också. Mannen tittade på ultraljudsbilden och utbrast att det var som förra gången, en som sprattla loss som bara den (Maria) och en som bara var lugn och stilla hela tiden (pojken). En sköterska som var med under undersökningen hade inte uppfattat vad som hänt oss förra gången sa, att då hade vi en som spela fotboll och en som spela schack. Innan jag ens fattat vad alla prata om gjorde läkaren en jättefin räddning. Han vände sig till sköterskan och sa att ja det har vi, i himlen. Blir så glad när någon säger att mina barn verkligen finns i himlen. Någon som personifierar dem och inte bara låtsas som de är luft.

Jodå, det var likadant när de kom ut. Pojken var lugn och fridfull och bara somnade in. Maria däremot, hon skrek, höll oss om fingret och fladdrade med armarna.

Smygstart på julen.

Sen jag hittade blossas cognacsglögg har jag haft det hemma från halva november tills jag lessnat lagom till jul. En fantastisk glögg som man blev varm av när det var kallt ute. Ibland blev det en liten glöggmugg ibland en kaffekopp... Va det riktigt kallt så gick det nästan en hel flaska (ensam... på en veckodag... aningens tragiskt men det händer bara i december!) Till denna fantastiska glögg brukar det slinka ner ett par pepparkakor med grönmögelost.

Denna vintern får jag ju inte dricka min favoritglögg. Jag som brukar sucka när jag hör eller läser om gravida som saknar alkohol... Nu är jag en av dem. SUCK! Men jag saknar inte alkoholen... jag saknar min glögg... med värmen... lugnet... julstämningen... myset... och lite den där känslan när det har slunkit ner lite för mycket under västen och man somnar så där gott och bekymmerslöst.

Ultraljud

Idag har vi varit på ultraljud hos specialistmödravården. Humle och Dumle mår kanon! Däremot så är inte min livmodertapp riktigt som den ska. Den är väldigt kort efter en operation. Till och med i kortaste laget vad som är vanligt efter en sån operation. Så nu ska vi vänta två veckor tills bebisarna är stora nog för att klara av att vara med under en ny operation där dom ska sy ihop mig, lägga ett cerklage som det så fint heter. Sen ska vi ge det ett par veckor och se hur vi ska göra med cystan. Det verkar som att den är något mindre eller i allafall oval i stället för rund. Försvinner den inte själv blir det visst sövning där också, jag som normalt inte ens vill få en speta utan narkos var nu istället tuff och tyckte att "ett sånt litet ingrepp gör ni väl med bedövningssalva"!? Vilket tyder på att jag på allvar håller på att bli knäpp! Som tur är är jag sjukskriven fram till december. Har svårt att tro att jag ska börja jobba då... Nej här ska det nog inte börjas jobba förrän bebisarna har kommit ut hela och rena.

Det enda jag behöver nu är en hobby... en billig hobby som räcker enda till Maj...

Varför de inte knöt ihop mig sist... Om jag är bitter över det... Om det hade räddat mina barn? Ja det kan man fan fråga sig!! Ena minuten vill jag strypa den förra läkaren med mina bara händer, han som skickade mig till Italien utan att ens ha tittat hur jag såg ut. Andra sekunden bryr jag mig inte, det som har hänt går i alla fall inte att få tillbaka. Men hade det hjälpt mig att få tillbaka mina barn hade jag absolut anmält honom, nu när jag vet vad som skulle gjorts sist. Men det enda jag får ut av en anmälan är en massa jobb.

Snyggaste killen på festen.

Vi var på en liten invigningsfest igår. Helt klart snyggast var min lilla vovve som klätt upp sig i fluga dagen till ära!

Yl!!!

Min hund har kommit på att en av granntikarna löper! Så han sitter i fönstret och ylar... hämtar andan och så ylar han lite till. Det som är extra käckt är ju att jag bor i lägenhet... Inte en granne lär missa att min vovve är....hmm ... kär... Går lite bättre när jag shysshar eller hur det stavas, men ska jag ligga här i soffan och schyssa hela natten!! Eller allra värst! Jag har hört att sånt här kan hålla på i flera dagar!! Ibland när han är stökig ångrar jag att jag inte köpte en pudel. Men nu ångrar jag fan att jag inte köpte en guldhamster!

Världens snyggaste doktor...

Det fanns en tid då jag vägrade lägga upp mig för manliga doktorer. Fram tills jag inte hade nåt val... Det var mitt i natten på akuten för många år sedan när min mamma förklarade för mig: att det minsann inte skulle ringas in någon bakjour mitt i natten för att jag var tramsig! Samtidigt som en av klinikens bästa gynekologer fanns på plats (hon var kollega med dom på den tiden) I italien fanns det ju inte en chans då det i stort sett bara fanns manliga gynekolger, vi inte hade något gemensamt språk plus att jag var ganska dålig och orolig och hade annat att tänka på hur jag låg eller vem som rotade i mig.

Igår kom det en supersnygg doktor, jättetrevlig. Jag var hur nöjd som helst! Tills jag skulle kollas upp... Fick stirra i taket och inte ens råka titta på honom för då blev det så sjukt genant! Det vara bara dom turkosrandiga strumporna som gjorde att han inte var perfekt! Jag ursäktar honom med att det inte kan vara hans egna det måste vara frun, flickvännens barnens eller vems som helst...
Tack och lov är min Gynekolog på specialisten en stor donna på en sisådär 60 år, tror vi ska trivas bra ihop de närmsta 9 månaderna. Eller 6 -7 eller vad det blir.

Ingen hemlis mer...

Idag var jag tvungen att berätta för chefen. Så nu kan jag väl säga det till resten av världen. Jag är gravid... det är inte det värsta... Det är Tvillingar igen!!! Jo sånt händer ju men vi har inte fått hjälp utan graviditeten är helt spontan, har inga tvillingar i släkten. Så hur detta gick till det är helt otroligt!

Allt ska ju så klart inte vara lätt när det gäller mig, råkar ofta ut för det värsta så inte nog med humle o dumle i magen det finns en cysta ochså 10x13 cm... en ganska saftig bit. Så jag har redan en mage! I vecka 11! Det bjuder jag på nu när jag vet vad det är, först när jag trodde jag bara blivit tjock va det inte lika roligt. Fick reda på cystan och dubblisarna i v8 va rund redan då...

Som om allt skulle sluta där... I natt fick jag så ...... ont i magen på höger sida. Klara jobbet med smärtstillande men sen bar det av till SöS. Dom hitta inte riktigt va det va. Om det kanske va cystan + tvillingarna och att det va ganska fullt i magen. Och så hade jag en lätt hydronefros på vänster uretär... Åh jag jobbar ju med detta men hur ska man förklara... ansamling av vätska i röret som går från njuren till blåsan. Nej ska inte gå in mer på det känner jag det blir för luddigt.

Och sen ska jag hålla koll på att smärtan inte blir värre och att febern inte stiger... för då kan det visst vara blindtarmen.

Så nu har jag ett intyg från doktorn (han tar vi in nästa inlägg) där det står vila och ryggläge i en vecka. Ganska skönt att kunna få ligga och lata sig och äta praliner i soffan en vecka utan att någon kan säga att man är lat ;o)