Tillfreds!

Känner mig nöjd med livet just nu. Har bokat en resa till Rhodos med mannen. På rea , tror det slutade med 45% rabatt sånt gör ju mig glad. Trivs på jobbet, har blivit betydligt bättre i mina leder och tröttheten är nästan som bortblåst. Känner mig kär i min man och är allmänt lycklig. Kan det nu få vara så här ett tag eller ligger någon annan skit på lur... brukar ju vara så. Men nu är det banne mig vår tur att ha det lite lugnt och skönt.
Nu ska jag och hunden gå ut och sätta oss i solen :o)

Mors dag

Idag har varit en jobbig dag för mig. Kom till jobbet och alla berätta så klart stolt vad de fått av sina barn. Jag fick inget innan jobbet och det var jättejobbigt att inte få ha sina barn hos sig. Tanken att jag har barn och är mamma men att inte få det bekräftat. Eller frågan om man bara är mamma om man har barnen hos sig. Mina levde ju när dom kom ut, Maria skrek till ochmed. Just idag känns det som jag är en mamma utan barn. När jag kom hem fick jag en fin Orchide av maken och lilla vovven, nu känns det lite bättre men det är fortfarande en tungt. Mannen hade funderat på det igår om det här var en dag vi firade men nu har vi bestämt att det är det. Om det så inte är från bebisarna så är det från vovven. Vi kallar ju oss mamma och pappa istället för husse och matte.

Ett år har gått...

Igår var det pojkens födelsedag. När det hände och ett par månader efter var det mannen som fick berätta för mig vad som hänt. Nu minns jag, när klockan var 11 natten mellan 16e och 17e maj, när de fick köra mig i rullstol och jag aldrig haft så ont i hela mitt liv. När de spräckte hinnan och vi visste med säkerhet att förlossningen skulle sätta igång. Vilken tid pojken kom. Halv 3 igår eftermiddag för exakt ett år sedan. Nu har mannen glömt detaljerna men till mig kommer de tillbaka.

En snodd lista

För 5 år sedan:
Hade träffat min nuvarande man ett halvår tidigare. Var nykär. Jobbade på en Pub i småstaden 80 timmar ena veckan och var ledig andra veckan då jag var i storstan hos "snubben".

För 3 år sedan:
Oj... Pluggade till sjuksköterska hade ett förstadium till cancer i livmodertappen. opererades en del i Maj det året. Sen var jag ledig hela sommaren och slickade mina sår.

För 1 år sedan:
Gifte mig, födde barn... låg på sjukhus i Italien. Ni kan historien.

För 3 månader sedan:
Började jobba igen efter den senaste sjukskrivningen, sökte nytt jobb, fick jobb...

Igår:
Solade i parken hela dagen med en granne. Härligt värre.

Idag:
Städar och ska strax till jobbet.

Imorgon:
Jobbar och har bröllopsdag.

Om ett år:
Då har jag kommit på vad jag vill göra med framtiden.

Äntligen

Nu verkar det som att sommaren är här på riktigt. Har suttit i parken hela dagen och lyckats få en riktigt shysst bränna. Bara brun inte bränd, förutom att näsan är lite lysande men det räknas inte. Nästa vecka har vi bröllopsdag och födelsedag för pojken, Maria kom ju en vecka efter... Bröllopsdagen ska ju egentligen vara något fint men det drar upp så mycket vad som hände på bröllopsresan. Jag ska jobba hela veckan i allafall. Det kanske kan lindra lite.

Halvdant...

Möts av massor med gravida magar på jobbet varje dag... ganska jobbigt faktiskt. På gamla jobbet var de flesta färdiga med "barnafödandet" men här är det i full gång. Mannen och jag ryker ihop allt som oftast... idag skulle vi på GrönaLund, femkamp och öl... (vin kanske...) så ringer hans telefon när jag knyter skorna. Då var det jobb igen! Om jag blev glad... njae på den nivån att det var så irreterande att jag inte ens orkade skrika eller bli förbannad. Men han lyckades få mig glad igen genom att ta mig till en av mina favorit restauranger. Men tro på fan, när jag sitter utanför porten hemma och tar en sista klunk vin och en cigg med grannen kommer fanskapet som har sabbat min bil... Nu känns det så klart inte alls bra igen! Blir hysteriskt arg bara jag ser honom! Känns inte som jag är så uppåt just nu. Hoppas på en god natts sömn nu och att allt ska vara bättre i morgon :o)

SKIT

Denna veckan kunde definitivt varit bättre. Först blir hunden påhoppad av en lös jättehund och fick ett jack. Åkte in till djursjukhuset på valborsmässoafton. Veterinären var så snäll att han kolla i väntrummet och sa hur vi skulle sköta om såret. En tratt fick vi också med oss hem. Allt helt gratis. Det tyckte jag kändes kanon. Idag visar det sig att någon kastat flaskor på min bil från en lägenhet och gjort bucklor i taket och krossat vindrutan. Jävlar vad arg jag blev/är. Med älgakliv gick jag upp och ringde på, hittade en parvel knappt rumsren som visst hade haft fest. Grannen hade jag med mig också så vittnen finns när jag ska kassera in självrisken. Sa till honom att städa upp glaset på gården också men han har inte gjort det än så jag antar att jag får jaga honom lite med det ;o) Och i en annan lägenhet bor en annan parvel, när det är fest där kissar dom på trappen utanför pårten. Jag minns inte att sånt hände när jag var på fest i 18års åldern, inte tidigare heller för den delen... Vad är det för fel på folk nuförtiden. Och hur gammal och gaggig börjar jag bli!? Värsta kärringen... med sönderslagen kombi...