Hemma bäst!!

Nu är jag hemma i Stockholm igen. SKÖNT! Mötte mannen redan ute på gården, lät hunden sitta kvar i bilen så jag och mannen kunde kramas ordentligt ifred. Tror aldrig jag har saknat honom så mycket som nu. Kunde inte låta bli att köpa Amelias gravid special på affärn idag. Det fanns en bok i man kunde fylla i hur det var i graviditeten för varje vecka, det var väl mest den jag ville åt. Är så förväntansfull att bli gravid igen, nu har ju inte vårat problem varit tidigare att vi inte kan bli gravida, men tänk om det blir så nu!? Jag har ju sett det som en självklarhet att vi kan bli det nu direkt men efter förra graviditeten har jag ju fattat att det inte är så enkelt.... Innan trodde jag det fungerade ungefär... Ha sex, bli gravid, föda barn runt vecka 40 och sen är allt bra. Men nu har jag ju fattat hur det fungerar... Ha sex, ???????.

Semester

Nu har jag semester igen... 1 och en halv vecka. Det tycker jag är skönt! Är hemma i Blekinge på besök, var på party igår och det var riktigt trevligt. Min pappa hämtade mig i "stan" och pratade om mina tvillingar på vägen hem, några tårar rann men samtidigt blir jag så väldigt glad att någon pratar om dom! En kompis jag tog ett glas vin med påpekade att jag pratade om det så mycket om det när jag var hemma senast, det verkade som att hon tyckte jag pratat för mycket men då var det ju bara två veckor efter förlossningen och det kanske inte var så konstigt. Men det gör mig ledsen att hon sa så. Att ingen verkar vilja kännas vid det, glömma allt som att inget har hänt.

Nu vill jag i alla fall helst vara hemma hos min man och försöka göra barn... Som tur är har jag mens nu så vi missar inget. Funderar på att beställa ägglossningsstickor så vi får till det så fort som möjligt. Jag vill ju bli gravid nu! Har aldrig varit säker på om jag vill ha barn men nu vill jag inget annat.

Nyvaken

Idag var mannen så snäll och tog morgonkissen med hund. Sen tog han med honom på jobbet, så skönt! Jag har bara sovit ut, tack och lov för jag ska jobba fyra nätter på rad nu. Fattar inte hur dom tänkt... har varit sjukskriven hel och deltid sedan maj... och nu ska jag gå fyra nätter. Får sova hela dagarna nu helt enkelt för att klara av det. Sen ska jag ha en veckas semester till. Ska köra hem till min mamma och gå på party hos nära vänner. Efter allt som hänt känns det viktigt att umgås med gamla vänner och faktiskt köra dom där 100 milen för att gå på ett party (det är "värdinnan" som kallar det så men det känns lyxigare än en fest!). Innan fick jag inbjudningar men jobbade jag inte så körde jag med nödlögnen att jag faktiskt gjorde det. Hemska mig! Trivs bra med mitt liv just nu. Är stört förälskad, känner mig harmonisk och nöjd mest hela tiden, allt är allmänt bra helt enkelt. Känns skönt, jag är värd det!

Stort steg...

Nu har vi bestämt tillsammans mannen och jag. Det blir ingen spiral... vi ska försöka bli gravida igen. Kändes jättebra när vi bestämde... men nu blev jag väldigt nervös!! Känns som något stort.

jobba...

Nu har jag kommit tillbaka till jobbet efter en skön semester. Nog den skönaste jag någonsin haft! Har börjat på heltid på jobbet igen, jobbar natt 100% och nu när jag försöker göra ett schema tycker jag att det bara är jobb hela tiden! Innan bekom det mig inte så mycket att jobba, har ofta haft flera jobb samtidigt och jobbat långt över 100%. Men nu efter allt som hänt har jag fått en annan syn på vad som är viktigt. Tycker om att ta det lungt och bara va. Måste inte ha tusen järn i elden hela tiden. Får se hur det känns när jag jobbat september- december. Kanske går jag ner i tid, det skulle nog vara ganka skönt. Eller om man ska vara taktisk och slita lite... för att få en bättre mammapenning... Antar att den kan ha gått ner en del nu när jag varit sjukskriven. Eller beräknas den från jobblönen så att säga? Är det någon som läser min blogg... kanske till och med någon som har ett hum om hur mammapenningen räknas ut om man varit sjukskriven?

Pyttesemester

Har varit iväg ett dygn med mannen. Känns som vi kommit varandra närmare nu, kärleken har sakta men säkert komit tillbaka och allt känns lugnare. Nu är mina tre veckors semester slut och mannens schema är överplanerat och lite därtill som vanligt så vi får se om lugnet håller i sig eller om det ska börja tjafsas igen. Annars känns det ganska bra just nu. Det kommer fortfarande tunga grejer som när mannens kompis ringde och han inte ville svara. Till slut slog det mig att hon visste att vi var gravida... men inte hur det slutade, att det var därför han inte svarade. Tycker så synd om honom, sånt där är så jobbigt!

Barnlängtan

Just nu känner jag en stark längtan efter att skaffa barn med min man. Prova igen och se om det blir något... eller kanske köpa hem en massa ägglossningstest för att kunna så långt som möjligt bestämma själv när det ska bli av. Just idag känns det som att jag skulle kunna bli gravid nu och det skulle vara så fantastiskt. Men vi har bestämt oss att vänta till nästa sommar. Eller ja vänta i alla fall. Jag vill ju helst inte vara gravid så det hamnar i samband med samma veckor som förra graviditeten. Alltså inte riskera att gravid i Januari. Och helvetesmånaden Maj skulle också vara skönt att kunna gå förbi stark, utan att vara gravid. Men just just nu vill jag bara kasta omkull mannen över köksbordet och bli gravid.

Kurator

Jag och mannen går hos en kurator efter allt som hänt. Varje gång vi varit där känns det jättebra och vi får en del att fundera på. Idag tyckte hon att vi hade kommit så långt att vi kunde avsluta kontakten med henne men jag lyckades få att vi får komma ett par gånger till. Åtminstone tills datumet när tvillingarna egentligen skulle komma är över. Sen fick vi ett nummer till en familjerådgivning. När vi väl träffas och umgås har vi det riktigt bra men ofta så är det mycket tjafs och bråk och båda hetsar upp sig så mycket att vi inte kan prata än mindre lyssna på varandra... Det ska nog bli bra när vi kommer dit...

MVC

Jag (vi) har bestämt att sätta in en spiral ett tag för att det inte ska råka bli barn igen innan vi är förberedda. Av en slump hittade jag mail i inboxen från min barnmorska jag hade på MVC så jag maila och frågade om hon kunde hjälpa mig med det. Antar att det blir en självklarhet när man får barn att man håller kontakten ett tag efter med sin barnmorska men för oss slutade den så abrupt. Men hon kunde fixa och det känns fantastiskt skönt. En sak mindre att gå o grubbla på som behöver fixas.

Har fått lite ork och lust tillbaka också. Igår städade jag i lägenheten... kan säga att det är nog inte gjort ordentligt sen i julas. I början av graviditeten hade jag någon form av depression så mannen kom hem gav mig mat, rastade hunden för att sen jobba igen. Han tvättade ju också så jag hade nåt att ta på mig, men det fanns inte så mycket tid för annant, och jag gjorde så klart inget heller. Men nu är golven skinande rena och man kan gå barfota utan att ha ett sandtag under fötterna. Nu låter det väl värre än det är han har ju dammsugit då och då men mer har det inte blivit. Och att ha ett välstädat hem gör att jag mår ännu bättre!

Så... nu när jag känner att jag mår en gnutta bra undrar jag ju bara vad för skit som ska komma över mig aldrig får man ju vara lycklig... fast det lilla monstret inom mig säger bara...: Kom då bara!! Nu kan inget få förstöra!! eller nåt... känner mig ganska knäpp ibland...