Usch och fy...

Nu är det snart dags... det är i morgon jag ska få som det så fint heter ett cerklage... Eller som jag säger... "dom ska knyta ihop mig" Får jag säga det själv tycker jag att jag brukar va en ganska cool person som inte stressar upp mig. Får min man bestämma kan jag hetsa upp mig för vad som helst ju mindre desto bättre. Nu är jag i alla fall superstressad!
Egentligen finns det väl ingen anledning, mer än att allt sätter igång och graviditeten går... kan inte hitta bättre ord... åt helvete. Men samtidigt vet de ju vad de håller på med, det är större chans att det går åt skogen utan den här operationen.
Fick i alla fall igenom en sövning trots att de ryggbedövning som standard. Men att hålla mig lugn och nedsövd är nog det bästa, i det fallet har mannen rätt att jag annars skulle vara ganska så/ordentligt stirrig!
Håller på att packa en liten väska att ha med mig... Nintendo, två nummer av Kalle Anka, Elvis-ingen dag utan ångest (serien Elvis i Metro...), pyjamas... Med det värskinnehållet kan man tro att jag ska läggas in på barnavdelningen inte som Lisen 28 och ett halvt blivande tvillingmamma! Säker någon på avdelningen som kommer att tycka det är speciellt... men det bjuder jag på. Jag kommer i allafall att vara underhållen.