Äckelvarning!

Detta inlägget är nog egentligen för ingående och aldeles för personligt... men de som är äckelmagade kan välja att sluta läsa nu. Och dom som inte vill veta för mycket om mig kan också sluta läsa nu.

När jag skulle föda pojken förstod jag aldrig att det var krystvärkar som hade satt igång. Ingen annan heller eftersom jag inte kunde förmedla mig. Det enda jag kände var att det tryckte på därbak och trodde på allvar att jag skulle göra ner mig i sängen. Inte visste jag då hur det kändes att föda barn! Så där låg jag och knep igen... hade det ganska jobbigt faktiskt men jag fick ju inte gå ur sängen för läkarna. Till slut blev jag förbannad och gick upp till toaletten för att göra nr 2... Då kom pojken. En snabb krystning så var han där.
Sen har det inte varit något problem, inte med det i alla fall. Förrän ett par veckor sedan. Då fick jag samma känsla igen. Att det trycker på och jag tror jag är öppen och barnen är på väg ut. Det går bra att ligga ner men så fort jag reser mig kommer den där obehagliga känslan igen att det är "någon" på väg ut. Så jag ligger mest och har ont i magen, tror jag har sammandragningar och att allt är kört när jag egentligen bara ska gå på dass!
Nu vet jag ju om det, i stället för att lägga mig så är det bara att sätta sig på toaletten. Men jag blir ju så rädd varje gång!