Klister...

Enda sedan vi var i Italien har jag bestämt mig för att göra ett minne av våra tvillingar. En liten bok med ultraljudsbilder, foton på barnen och lite sånt. Bara ett par veckor efter vi kom hem köpte jag en svart bok på granit och haft allt hur jag ska göra i huvudet. Men jag har haft lite svårt att komma igång... gömt mig bakom att jag inte har klister. Är rädd att jag ska bli så där tröstlöst ledsen igen. Fast ibland är det ganska skönt att få gråta ut så det är väl bara att sätta igång. Kände mig stark när jag hade klistret i min hand på affären, nu känner jag mig mest trött igen!