Filmen i repris...

I går kväll och under natten (jobbade) kom hela Italien filmen i repris. Kanske inte så mycket just barnen men hur jag låg där på hotelrummet, alla vändor in i förlossningsrummet, alla olika intryck, när en medpatient skulle komma och tolka för hon pratade tyska... det gör ju inte jag men det lät tydligen så. I morse innan jag somnade mindes jag när det kom in en kvinna sista dagen. Jag hade inte träffat henne innan och det enda jag ville var att åka hem så vi hade packat och plockat ut allt ur skåpet. Hon kom och påpekade att allt skulle vara i skåpet. Självklart kunde inte jag förmedla att vi var på väg hem. Ju mindre Italienska hon förstod att jag kunde desto högre skrek hon och kasta med grejerna och desto mer grät jag. Det sluta med att jag stortjutande tog en ryggsäck och gick, men en läkare hittade mig i trappen och ledde mig tillbaka till rummet. Sen hörde jag att hon som varit hos mig fick en rejäl utskällning i korridoren och hon såg ganska skamsen ut under morgon ronden. Det tar alltid så där ett dygn att gå igenom den där filmen, det blir ju mer sällan numer men fan så jobbigt varje gång. Känner mig riktigt hängig nu. Ska jobba en natt till sen en ledig. Mannen ska också vara hemma i morgon kväll, vi ses ju inte så ofta nu och vi ska ha pizza och film söndag. Det är min favorit på hela veckan.