Minisemestern var fantastisk, kände mig glad och levande på ett sätt som jag inte gjort sen innan graviditeten. Mannen var också på ett strålande humör. Jobbigast i vardagen är att om jag är glad blir han glad osv. Kan han aldrig komma hem och vara glad för att smitta av sig på mig!? tydligen inte, allt hänger på mig. Det är en tung börda...
Nu ska jag ut en långpromenad med min hund, har fortfarande ett par graviditetskilon som bara vägrar rinna av mig... FAN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar