Motvind...

Reumatologen är ju helt överens med sig själv (och med mig!) hur en graviditet skulle gå till och vilken behandling som ska vara. Men det finns ett problem till och det är den i stort sett intet existerande livmodertappen. Börja känna för ett "försök" till men först måste reumatologen och gynekologen ha ett samtal och gynekologen måste lägga upp en plan hur det ska gå till. Ringde specialist mödravården för att försöka få tag på våran läkare vi hade. Dels känner vi oss väldigt trygga med henne och jag tror också att hon har en vilja att fullfölja en graviditet med oss. Hon gav det intrycket. Nu när jag ringde visade det sig att hon har slutat! Tack och lov inte pension utan ett annat sjukhus i stan. Där finns också en läkare som vi träffade i Östersund när jag kommit hem från Italien och livmodern vägrade dra ihop sig och jag hade störtblödningar. Han välkomnade oss att komma till honom och "hans" sjukhus vid en framtida graviditet då han tyckte att vi var ett "intressant" fall. Till min glädje befinner sig dessa två nu på samma ställe.

Det är ju på ett sätt roligt att det är så speciellt att läkare verkligen vill jobba med oss och få det att fungera. Så va det ju bara kruxet att hitta var hon befinner sig nu... Ska på jobbet titta i den interna personalkatalogen på intranätet eftersom jag inte hittar henne hemifrån. Men jag tänkte inte vara så fräck att jag tar direktnumret eller mailen i första hand utan ringer enheten hon jobbar på och försöker så. Som en helt vanlig patient. Går inte det får jag väl använda mig av den fula vägen... Lite desperat kanske men för att få tag i rätt läkare i det här fallet har jag ingen skam i kroppen. Eller skam i kroppen är just vad jag har men att ge numret och mailen till maken har jag inga som helst problem med :0)