Jag har fått min dom...

När jag var i tonåren hade jag reumatisk värk som så sakteliga har försvunnit. Jag har klarat mig bra i 10 år genom att knapra Alvedon och Dexofen. Har någon frågat om detta pillertrillande har jag mumlat något om gammal ledvärk mer har det alltså inte varit.
Under graviditeterna kunde jag knappt vända mig i sängen själv trodde jag det skulle vara så när man hade fått mage. Gå var inte heller det lättaste men inte tyckte jag det var något konstigt med det heller. Huvudvärken ska vi inte tala om den bröt ner mig totalt båda gångerna men tröttheten den hörde i alla fall till graviditeten... tänkte jag.

Jag kan fortfarande inte vända mig, går i och för sig bättre (när jag blivit av med morgonstelheten...) har huvudvärk, gråter vissa dagar i bilen för det gör så ont att hålla i ratten. Så efter våra misslyckanden som "dom" så fint kallar det har jag ju gjort utredningar på alla möjliga och omöjliga ställen. Och idag fick jag reda på svaret...

Jag är Reumatiker, jag har Sjögrens syndrom. (vissa doktorer vill tydligen inte ha gamla "urvuxna diagnoser... de vill ställa egna") Och fick med mig piller, ögondroppar, mer piller och en broschyr hem.

Läkaren är helt övertygad om att det är "Sjögren" som har ställt till det under graviditeterna. Och var tidvis ganska ond på mig att jag inte såg ett samband mellan missfallen och min reumatiska sjukdom i tonåren... Vem fan tror att man kan få missfall av reumatism!?!? Ja inte jag i alla fall!!

Hurra kan man ju tycka (det gjorde min man) då kan man knapra piller, bli bra och sen föda barn som en normal människa.

Ja Jo Visst. Om man inte kvalar in för SM i Sveriges kortaste livmodertapp... som jag.
Att Ingenting Någonsin Kan Få Vara Enkelt!!