Så kom stormen

Det blåser och regnar nåt så &%#%! ute. Var en runda till förortscentrumet i eftermiddag och såg ett par tappra stackare med trasiga paraplyer. Själv är jag ju uppvuxen i staden där det regnar på tvären och blåser från fyra håll samtidigt så jag är rutinerad. Paraplyet får stanna hemma. hade egentligen velat ha en sydväst men ingen tar mig på allvar när jag vid jul och födelsedagar säger att jag önskar mig det så jag får hålla mig till mössa och huva...

Det stormar hemma också eller gjorde innan han åkte. Skjutsade mannen till Arlanda i morse för 2 veckors jobb i Tyskland. Denna veckan har han bara varit hemma vid mat och sovdags. Och så igår sista dagen innan han skulle åka... Kom han hem kl 20, utan att ha packat och måste lägga sig tidigt för att komma iväg till planet. Tro fan att jag blev lite irreterad. När vi för lite mer än en vecka sedan kom överrens om det inte skulle vara så här...

Han har i allafall messat och ringt hela dagen och talat in ångerfulla meddelanden på telefonsvararen. När jag väl ringde upp sa han att han tänkt ringa grannen för att be henne kolla upp mig. För att han var orolig för han inte fick tag i mig! För att jag var ledsen.

Ja jag var ledsen i morse men efter en förmiddagslur har jag varit hos grannen på kaffe, varit på bolaget, simmat. har helt enkelt inte haft tid med honom. Om jag ska vara ärlig är det ganska skönt att han har åkt också. Nu kan jag äta när jag är hungrig utan att behöva vänta på honom vars jobb alltid drar ut på tiden. Kan sova ostört eftersom ingen kommer hem mitt i natten. Slipper se hans kaffekopp på bordet som han tydligen försöker dressera att hoppa in i diskmaskinen själv så klart utan resultat.