Jag får mina ryck och tränar pilates framför en DVD av och till, tar en långprommis med hunden eller går till simhallen ett par tre gånger... med ett års mellanrum. Det senaste året har jag inte gjort ett skit... Speciellt inte sista halvan då jag inte ens har kunnat gå med hunden längre än runt huset. (Mannen har fixat resten så hunden har inte lidit!!) Annars har träningen mest bestått av att gå mellan soffan och sängen och sträcka mig efter fjärrkontrollen.
Men nu ska det bli andra bullar!!
Jag har köpt träningskort för ett helt år!!!
Så nu har jag inget att skylla på... I Tallin köpte jag nya träningsskor, byxor och tröja som andas ;o) Genom en bokklubb fick jag en rosa träningsväska med matchande drickaflaska och bäst av allt mannen peppar som bara den för att jag ska iväg.
Ikväll simmade jag, är nog mer otränad än jag trodde för jag klarade två längder sen fick jag vila lite. Men jag höll på så i 35 minuter så jag är nöjd. Lite bubbelbad och bastu på det och jag känner mig som en ny människa.
Det är ett kanon kort, jag får simma och gå på pass på alla Stockholm stads anläggningar (även förort) så nu är det bara att ta fram lilla boken och se vad jag ska gå på nästa vecka.
Sen är det ju det med läkartiden. Träffade en nära arbetskollega idag. Hon är ledig på onsdag så jag har henne lite på standby ifall jag känner på tisdag kväll att jag inte vill gå själv. Men just nu känns det som att det ska gå bra utan henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag är precis likadan! Hihi ;)
Bra att du känner dig stark! Ibland kan en vän på standby göra att man fixar mer än man först trodde..
Jo det känns lite som att ha hängslen på något sätt. Det ger en form av säkerhet.
Skicka en kommentar