Barn vs. Barnlös

Idag har jag varit på min årliga cellprovskontroll. Nu har jag en nervös månad framför mig innan jag får svaren och det är några nya förändringar eller inte. Behöver nog inte ens gå in på hur mycket jag hoppas att det inte är något. Fick reda på idag att de cellförändringar jag opererats för var värsta sorten. Därför har de kortat livmodertappen så mycket och det är en av orsakerna till varför det är som det är. Hade jag inte gjort operationen hade jag antingen varit död eller på god väg så jag får väl se det positivt i alla fall, men det är inte så lätt...

Mannen blev ju så glad igår när han hörde att doktorn pratat om nytt cerklage vid en nästa graviditet. Men jag tror inte han förstår (vill förstå) vidden av det hela. Det blir liggläge för mig i 35 veckor. Han måste ta hand om hund, hushåll ge mig mat 3 gånger om dagen... Jag kommer förhoppningsvis kunna gå på muggen men det är det enda... Och skulle det mot förmodan bli två igen, måste vi abortera den ena. Vem vill abortera ett önskat barn... och då är risken stor att vi mister den andra också. Och ligga en massa veckor och så händer det igen och jag inte får något för det denna gången heller.

Nej som det ser ut nu så är det inte så aktuellt för mig att skaffa barn "igen". Kanske kanske om jag får en stark längtan efter barn om ett par år men just nu är det för många risker för att jag ska vilja försöka. Visst känns det sorgligt men det är väl livets lott.

Nu är det mannen som får fundera hur viktigt det är med barn för honom. Jag vill ju inte att han ska komma på om ett par år att han så gärna vill ha barn att han lämnar mig. Då får han gärna göra det så fort som möjligt.

Själv hoppas jag att det blir laligt med surrogatmammor i Sverige. Det skulle vara ett alternativ.