Större och större dag för dag...

Idag känner jag mig som en övergödd flodhäst. När jag ringde min ömma moder för att fråga hur det skulle vara framåt sommaren (jag hade tänkt mig till svar att det var synd om mig, lite ömkan och oj oj oj...) så säger hon att "ja då kommer du att känna dig som två övergödda flodhästar i ett skinn" och ett gapskratt! När jag kräktes en period i början och frågade hur länge jag skulle må så här dåligt säger hon glatt "till nästa somma ungefär" Alltså vi brukar ha en ganska rå stämning när vi väl sätter igång men ibland vill jag faktiskt även om jag är 28 och ett halvt, bara bli klappad i luggen, tyckt synd om och få känna mig liten igen.
Får helt enkelt ringa pappa nästa gång jag vill att någon ska tycka synd om mig... men han blir ju så sjukt orolig så fort det är något... Jag får väl helt enkelt ta och tycka synd om mig själv när det behövs...