Och så kom mjölken. Fick inga tabletter mot det på sjukhuset som förra gången. Brösten blev stenhårda stod rätt ut och var enorma. Kanske hade jag blivit glad om det varit en annan anledning till varför de såg ut som de gjorde. Fick i alla fall tag på en läkare som skrev ut tabletter så nu börjar det ge med sig. Kände mig riktigt lycklig när jag i morse stod vid spegeln hemma hos mamma och vrålade "Titta vad små mina tuttar har blivit!!"Mannen roade sig dock när det var som värst och jag läckte ordentligt med att kalla mig sin lilla mjölkko... I nästa sekund snörvlade han och blev ledsen över att det alltid ska vara något som är jobbigt efter. Förra gången blödde jag ordentligt och länge.
Skrapades akut på natten efter förlossningen eftersom moderkakan inte kom ut hel, blödde en liter under operationen vilket är ganska mycket men jag låg på gränsen och är ung och frisk så jag fick inget blod. Nu börjar färgen på kroppen komma tillbaka lite så det ska nog ordna sig det med. Känns så tråkigt att se sig själv i spegeln vit som ett lakan.
Tack alla för alla värmande komentarer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Drick mycket så hjälper du kroppen med vätskebakansen, de säger de när man lämnar blod iallafall..
Jag önskar det fanns några bra ord men alla känns så tomma och fattiga!
Stor kram
Skicka en kommentar