söndag 30 december 2007

Fan

Den 17e gnällde jag över att jag började bli stor och tung. Den 20e grät jag över att bebisarna inte längre fanns hos mig.

Ibland frågar jag mig om det var jag som gjorde det, om det var mitt fel. Kanske för att jag vid ett svagt tillstånd önskade att jag inte var gravid. När jag tog upp detta med min man fick jag motfrågan hur jag förklarade det som den sjuksköterska jag är. Han är klok min man, väldigt klok. Och väldigt glad är jag att jag har honom.

Bara två klunkar till av vinet (kanske tre) sen önskar jag mig själv en god natts sömn.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tycker att du verkar ha en väldigt klok man för så ska du verkligen inte tänka.

Skönt för er båda att komma iväg på kryssning, det är ni väl värda.

Många kramar!